Mars

Oj vad veckorna går. Nu är vi redan inne i Mars och snart är det vår och all snö är borta. Ni kanske förstår att jag är sjukt less på denna snö och is nu. Just nu är det en isgata på våran väg genom byn och på gården. Jag har ingenstans att hålla på med hästarna då det är för höga snöplogkanter på vägen så jag har ingenstans att ta vägen om vi skulle möta en bil. Och gården är för liten, för mycket snö och för isig för att trampa runt på. LESS!

Vi har ju varit förkylda hela bunten och jag och Fredde har delvis lite efterdyningar kvar. Freja är helt frisk och pigg. Jag äter fortfarande penicillin för mitt onda i vänster bihåla. Och kondisen är nere på noll (inte för att den var uppe på några höga höjder innan heller).

Hästarna går bara i hagen och ser uttråkade ut vilket de säkert också är. Mycket tråkigt. Nu på söndag kommer hovslagarna och skor om dem vilket känns lite onödigt då jag inte använder dem men i denna halka så måste de ha skor med brodd känner jag. Och förhoppningsvis så ska väl snön ha tinat bort lite under veckorna framöver.

Vi har fått en ”förfrågan” om ett eventuellt traktorköp som vi verkligen ska gå igenom. Hoppas bara att de vill sälja sin traktor. Vi behöver verligen en så att vi kan skott lite i hagen och kanske lite på en äng så att jag i alla fall kan longera hästarna ibland. Nu håller vi tummarna!

Nu är de inte så jättelång tid kvar innan vi åker till Turkiet. Det ska bli så skönt! Vi är ju hela 15 personer som ska åka i ett sällskap så jag hoppas att allt klaffar och att ingen blir sjuk.

Hoppas även att vi kan få iväg hästarna till någon, antingen på utbildning annars bara på passning. Känns så där och lämna dem hemma även om de får tillsyn och så av snälla grannar. Man kan ju liksom inte hasta hem om det skulle bli något.

Slänger in några gamla bilder på hästarna bara för att ni ska få titta på något fint :-)

Sjuklingar

Förklyningstider är här! Freja började med sin förklylning, Fredde fortsatte med sin och nu har jag gått och blivit sjuk också.

Har hosta från helvete! Fan vad ont det gör när man hostar, det liksom riiiiver i bröstkorgen.

Hästarna står i hagen och ser hur som om de har tråkigt vilket de säkerligen också har. De har ju bara lyckats trampa upp några få stigar som de följer och något utrymme för trav/galopp/bus finns således inte.

Så här ser den ena delen av vinterhagen ut.

Och så här ser den andra delen ut.

Inte har jag något ställe att longera/tömköra på heller. Bara byvägen att rida på och det är inte så roligt alla gånger där man kan möta allehanda fordon (skoter, fyrhjuling, bilar, bilar med släpvagn). Blä för vintern med all sin snö!

Sov gott Pila <3

Fick ett samtal i veckan om att Pila inte orkade längre och att hon skulle få somna in. Mycket tråkigt. Hon blev nästan 32 år och jag hade turen att få ha henne åren -87 – -94.

Hon var en mycket trevlig häst som man kunde göra det mesta med. Hon har lärt mig massor om att ha häst. Hon var mor till åtminstone ett föl, Pebbles -92 (vi vet inte om hon fått föl hos tidigare ägare).

Hon följde med mig när jag gick gymnasiet (1:an och 2:an) och blev allas favorit även där. Hon var inte så stor, bara 133 i mankhöjd, men viktbärig. Hon var också körd framför diverse redskap bla. kort/ lång släde, rockard, gigg, stötting (både med och utan stockar) och vi alade potatis med henne.

Jag tävlade med henne ibland annat dressyr, hoppning, terränghoppning (tog oss bara över första hindret men ändå :) ) och körning. Hon blev även utställd med 33 poäng.

Jag var tomte många år med henne och körde runt bland grannar och lämnade paket, mycket uppskattat.

Hon gav mig också många gråa hår då hon ibland tog över och gjorde som hon själv ville. Hon stack bland annat en gång i full galopp med en tolkare bakom sig och med mig uppepå, hoppade över två STORA diken (då hade tolkaren redan ramlat) med tolklinorna slängandes bakom sig och jag hängande uppepå. Hon stannade hemma på gården och var nog ganska nöjd med sig själv. :-)

Hon bodde de sista åren med sin dotter Pebbles hos en kompis till mig och hade det toppen. Nu vilar hon där i utkanten på deras gård.

Detta kort är taget ungefär -87/-88

Här är samma dag som hon födde Pebbles 25/5-92.

Alar potatis hos grannen. Mycket uppskattat då en traktor förstör så mycket.

Här hjälper vi min bror med att dra ut stockar som han senare byggde en träbåt av. Denna båt har vi här hemma hos oss nu :-) . Året borde vara runt -91 – -94.

Här är vi på tävling och Pila är här 21 år.

Här har vi Pila och Pebbles och året är -92.

 

Lösenordsskyddad: Mer Freja

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenordsskyddad: Freja

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenordsskyddad:

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Hästarna

Orvar har jag ju som sagt ridit själv på några gånger och det går bättre och bättre för varje gång. Nu kan jag testa honom lite, tidigare åkte jag mest. Nu får han minsann skritta på och även trava. Travar riktigt bra tycker jag. Det är ju lite läskigt att gå förbi grannen tycker både Orvar och Mimir, har ingen aning om varför, och när vi skrittade förbi häromdagen blev det ett litet hopp och studs för Orvar. Då fick han trava får då tänker han inte så mycket bakåt. Gick bättre då.

Upptäckte när jag borstade Orvar att han såg så konstig ut på mulen. Såg att han har en svullnad på högra sidan av mulen, verkar vara lite öm men är inte påverkad så att han inte vill äta. Undrar vad det kan vara. Om det inte går över så får vi kalla hit veterinären.

Lite svårt att se men man ser att mulens nederkant inte är helt rak utan sne.

Mimir var jag ut och red på igår och han är riktigt roligt att rida på. Nu är han ju mest riden rakt fram på grund av att jag tyvärr inte har något annat att rida på än vägen genom byn. Fungera bra i skritt/trav/galopp, någon tölt har han inte visat upp och det måste han skickas iväg för att lära sig.